gb

Arkiv

» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)

visar: alla inlägg

torsdag 8 september

Nån susning om blåsning!?

"Länge var saxofonerna tysta. Nu är de plötsligt överallt". Så inleds en kulturartikel i SVD (7/8 2011), signerad Jenny Damberg. Med fokus på dagens pop- och hitlistemusik konstaterar hon att saxofonen på olika sätt har gjort en omfattande comeback. Här nämns dagsaktuella musikalster som Mr. Saxobeat, Last Friday night, eller Sergej Stepanovs insats som "ironisk showsaxofonist" i det moldaviska bidraget i Eurovisionsschlagerfestivalen 2010 (vilket långt ord).
Jag tänker inte analysera och bedöma dagens populärmusik, utan istället sätta fokus på frågan: Hur ser utvecklingen generellt ut för blåsinstrumentens (trä- och bleckblås) plats och funktion i dagens och framtidens musiksamhälle. Är det allt färre ungdomar som väljer att spela blåsinstrument i våra kulturskolor, studieförbund/hos andra musikutbildare? Är det också så att - förutom piano och stråkundervisning - de elektroniska instrumenten (gitarr, elbas, allehanda syntar /musikdatorer tillsammans med slagverk) - står för det dominerande söktrycket?
Om så är fallet - vad kan effekterna bli av en sådan utveckling? Är det redan så att vi vant oss vid att trumpetstämman oftast spelas vid en klaviatur/musikdator, med möjlighet att spela de högsta och snabbaste tonsekvenserna utan att dra ett enda andetag? Vart tar känslan, uttrycken och prestationen vägen i en sådan utveckling? Hur intressant blir det att lyssna till en jazzklassiker som Four Brothers, spelad på 4 syntsaxar, eller Bayersk polka spelad på synttrombon?
Jag är inte motståndare till musikteknikens utveckling - tvärtom med nya uppfinningar och lösningar, men jag hoppas och utgår från att det "levande musikutövandet" i realtid kan behålla sin plats och utvecklas i det framtida kultursamhället.
Alltså: Hur ser utvecklingen ut idag hos samhällets olika musikutbildare? Är det en bra balans mellan de olika instrumentgrupperna, eller måste man som Håkan Hardenberger (välkänd trumpetsolist) arrangera en "Trumpetfrossa" i Stockholmstrakten för att skapa större blåsarintresse bland barn och ungdomar? Och vad säger våra kulturpolitiker/verksamhetsansvariga om behov och möjligheter att skapa en fortsatt positiv utveckling för blåsinstrumenten och dess kommande utövare?
Det vore kul att höra hur man ser på den här problematiken ute i våra kommuner.
Benny Lawin

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 22 juli

Tradjazzfestival i Askersund

en trött 30 åring .... eller still going strong!?

 

Lekeberg - i juni 2011
Hello - Lovers of Traditional Jazz in Sweden!

 

Jag har upplevt tradjazzen I Askersund under många år, främst som publik men också från den andra sidan - dvs scenen och även på böljan den blå.

Mot bakgrund av egna intryck, mediakommentarer och avlyssnade "snackisar" från den senaste upplagan (2011), kan man uppleva att festivalen hänger på en skör tråd fortsättningsvis. Man kan ana att ekonomin är svag då antalet besökare är i sjunkande och att kostnaderna för artister och övriga arrangemang är i stigande. Hur ser sponsorsfrågan ut för festivalen? Det här känns illavarslande för den levande traditionella jazzens fortlevnad och utveckling, såväl för utövande musiker som för en fortsatt publik.

Med risk för att slå in redan öppna dörrar tillåter jag mig ändå på några reflektioner och förslag inför fortsättningen.
Kom gärna med dina synpunkter och förslag till denna hemsida, så ska vi gärna föra dem vidare till arrangörsgruppen inför 2012 - som skall bli ett jubileumsår! ... och förhoppningsvis en avstamp för nya festivaler i Askersund.

 

Askersund - ypperlig miljö
Man kan ju konstatera att Askersund, med sitt läge och med hamnkvarteren och dess olika miljöer , ett antal kyrkorum och andra samlingslokaler, torde vara idealiskt för den här typen av arrangemang.
Varför känns det ändå som att det inte funkar lika bra nu som tidigare?

 

Problem för många festivaler?
Ja, rent allmänt upplever vi ju att andra musikfestivaler i landet (av olika slag) också har problem att locka publik och klara sin ekonomi, samtidigt som nya konkurrenter dyker upp på arenorna.
Orsakerna till vikande publiksiffror kan ju förklaras med dåligt väder, för höga entrépriser, "fel band" bokade, för svag marknadsföring (som samtidigt kostar multum), ökad konkurrens etc. Om ett flertal av dessa faktorer börjar komma samtidigt, blir det sannolikt allt svårare att hålla skutan flytande.

 

Finns det en " ny publik" för tradjazz?
Tradjazzen i Askersund startade på 1900-talet, närmare bestämt i början av 1980-talet. Publiken som då samlades i stora skaror torde idag vara mellan 70-80 år, vilket kan innebära att det tar emot att ta sig till Askersund, tillika orka vara på "gående fot" under de långa festivaldagarna. Nu visar det sig att den nödvändiga rekryteringen av nya/yngre besökare inte sker automatiskt, då dessa åldersgrupper inte är uppväxta med tradjazz utan kanske mer med rock och pop från Elvis Presley, Beatles och framåt. Med tanke på att dagens media- och kulturutbud, tillika kulturskolornas/studieförbundens m fl inriktning inom musik/dans/skapande etc inte har något som helst / eller mkt lite fokus på den traditionella jazzens repertoar och utspel, kan det bli (har redan blivit) en ordentlig svacka under lång tid framåt, tråkigt och illavarslande. När hörde du en dixieplatta i våra svenska radiokanaler senast, i jämförelse med låtar som Mikrofonkåt, Vill du ligga med mig, Desperados, eller Lady Gaga, som sannolikt spelas minst 10 ggr/dag i såväl SR kanalerna som i reklamradiostationerna.

 

Eller vad sägs om problemet med att dagens tonåringar i musikskolor/motsvarande i vikande omfattning väljer att spela blåsinstrument. Man kan ju lätt inse vad detta kan leda till bl a för den traditionella jazzens fortlevnad och utveckling. Vid de musikaliska akademierna, där man utbildar musiker och musikpedagoger för framtiden, är jag övertygad om att studiematerialet/repertoarer/historik, i mycket liten omfattning riktas mot den traditionella jazzen, som tillsammans med bluesen ändå är grunden för den utveckling som skett inom jazzmusiken över tid fram till idag.

 

Festival utan festivalkänsla?
Begreppet tradjazzfestival tycker jag andas mycket mer än "bara" ett antal konserter i kyrkorum, samlingssalar och på "färglös och trött" scen nere vid hamnen.(se New Orleans känsla, nedan)

 

Paraden
Den nuvarande paraden känns inte nog spektakulär för att skapa den rätta New Orleans stämningen .. .. eller?
Låt paraden gå från centrumtorget och ut på den "avstängda" Storbron, där man stannar upp och bl a spelar "Big Bridge Stomp" - en nyskriven komposition som alla musikerna kan stämma in i. Då kan publiken på båda sidorna av bron fokusera sina blickar och öron i och med att kortegen - med inslag av färgglada och vajande dansare - tar sig fram till stora scenen, där festivalen invigs med hjälp av de två programvärdarna (man/kvinna), drivna och pålästa snackare som kan elda på och använda den särskilda "flashiga" annonspelaren, som innehåller info om allt som skall ske under festivalen.
Inbjud ett antal elever från design-marknadsföringsutbildningar på gymnasiet att med "New Orleans stuk" komma med förslag på hur affischer/annonser, utsmyckning kan lösas på roliga, fantasifulla och lockande sätt.

 

Skapa New Orleans känsla
Jag tycker att det saknas ett "kitt/myller" - musik, färger, dans/rörelse, dofter av grillat/cajunfood, spontant spel etc - i anslutning till hamnområdet.
Varför inte bjuda in kulturskolor, studieförbund, gymnasieutbildningar, lokala föreningar att hjälpa till med miljöskapande aktiviteter under festivaldagarna, främst fred- lördag. Såväl materiellt som med levande aktiviteter. Idag tycker jag att det känns tyst/lite ödsligt i hamnen - borde vara tvärt om.
Kanske är det klokt att inbjuda dansaktiva ungdomar att göra uppvisningar (swing/bugg mm) till levande trad/swingmusik, ordna en "lagom dansbana" där även publiken kan ta en spontan svängom till Tin Roof Blues, Muskrat Ramble eller Petite Fleur.
En tradjazzpub/tält i hamnen, eller ännu hellre ombord på en ångare i hamnen. Ett utrymme där man under kvällen kan ta en öl/macka och samtidigt tittat på ett antal väl valda klassiska jazzfilmer (DVD) som introduceras och kommenteras av en påläst jazzkonnässör.
I anslutning till puben kunde finnas en "marknadsplats" för att sälja/byta jazzskivor/CD, affischer, böcker, bilder mm.
Från denna plats kan man också starta dagens "jazztolva", en tipspromenad eller ett frågeblad som finns i festivalens programblad, där man kan svara på lagom jazziga frågor etc. En smart utslagsfråga gör att en vinnare kan koras per kväll, med nåt bra pris från en av sponsorerna. Ett antal sidovinster kan säkert vaskas fram ur de olika medverkande bandens skivväskor.

 

Jazz-Battle & Jam-Session
Arrangera ett Jazz-battle , på den fantasirikt smyckade och belysta scenen i hamnen. I doften av grillat och andra kryddor utmanar två av dagens band varandra på musikaliska utflykter och fantasier. Ingen tävling, men musikerna kommer att trigga varandra till publikens stora nöje. ( Varför inte ett utländskt band mot ett svenskt band).
Utveckla också möjligheten att två ungdomar från lokala kulturskolor/studieförbund, får chansen att spela tillsammans med nåt av de etablerade banden på scenen. Studieledare/lärare kan hjälpa till att vaska fram lämpliga ungdomar.
Respektive festivalkväll avslutas med en jamsession i lämplig miljö.

 

Så långt mina tankar just nu
Eller ... ska man tänka ännu längre och utöka festivalens innehåll till en ännu mer fyllig och bredare jazzpalett, typ blues, dixieland, swing, mainstream jazz à la 1950-60 tal ??
Har du synpunkter och idéer , stort som smått- skicka en mail - så för vi det vidare.
Det är viktigt att den levande traditionella jazzen håller sin berättigade plats i musiksamhället. Men det sker inte automatiskt, utan kräver mycken tanke och mycket verkstad!

 

Bästa sommarhälsningar
Benny

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 9 juni

Dixie Talks

sammanfattar  en kul och inspirerande höst- och vintersäsong 2010/11.


Vi lirade på jazzklubbarna i Askersund, Karlskoga, Örebro och  i Kristinehamn. Vi gjorde flera kyrkokonserter, en New Orleans Ballroom Dancing på Sparbanksbörsen, som följdes upp med en uppskattad och välbesökt Jazzfilmkväll tillsammans med jazz- och filmkonnässören Jan Resberg från Örebro.  Pricken över iii:et blev lunchkonserten på Örebro universitet, med en välfylld konsertsal på Musikhögskolan. Vid denna konsert och vid några andra tillfällen, har vi haft glädjen att spela tillsammans med trumpetsolisten Lennart Axelsson från Hamburg, tillika Tryggeboda.


Nu förbereder vi oss för en inspirerande musiksommar i tradjazzens tecken.

Närmast kommer två konsertkvällar på hotell Norra Vättern, i samband med tradjazzfestivalen i Askersund, den 17-18 juni. Mera festivalspel blir det i augusti, då vi deltar i Tradjazzfestivalen i Tibro, lördag den 20 augusti.

Däremellan blir det också framträdanden på ”hemmaplan”, när vi spelar vid Kyrkans hus i samband med Lillmarken den 1 juli. Söndagen den 7 augusti blir det också tradjazz på hembygdsgården Högan i Fjugesta.


Sedan blir det åter kul att spela på Berget kulturcentrum i Degerfors (4 augusti), då vi hoppas på en lika stor och lika entusiastisk som vid förra årets konsert. För några av oss i bandet känns det extra kul att få spela på platsen där våra musikaliska resor började, i mitt fall för mer än 50 år sedan.


Efter en utflykt till Jönköping  och spelning i samband med – ”Jazz i City” (27 augusti, dagtid), är det dags att exportera vårt musikkoncept ”Jazzfilmkväll”  till kulturveckan i Kristinehamn (14 september), då Jan Resberg kåserar runt ett antal klassiska jazzfilmpärlor och Dixie Talks leker fram en musikalisk inramning till programmet.


Ja, efter detta hoppas vi kunna påbörja arbetet med en ny CD skiva – det börjar bli dags.

Nu ser vi fram mot en svängig sommar och hoppas att vi får tillfälle att mötas vid tillfälle!


Vi hörs och ses!

Hälsar Dixie Talks

Benny Lawin


Kommentarer: 2 Permalänk

«första «tidigare Visar 3–5 av 5 inlägg   
 
stäng